Om nyliberalism och marknadshyror

Victor Pressfeldt, @vpressfeldt, Doktorand i historia, forskar om nyliberalism

2021-04-17, 2 min read

Nyliberalerna Milton Friedman och George Stigler skrev 1946 den första artikeln (som fick betydande genomslag) om hyresreglering. Om fastighetsägare inte får sätta vilket pris de vill kommer det inte finnas incitament att bygga nytt. Marknadshyror skapar jämvikt mellan tillgång och efterfrågan. Idén har blivit extremt inflytelserik både inom nationalekonomi och bland politiker (men impopulär bland de som drabbas). Idén ligger bakom liberalernas krav i Januariöverenskommelsen. Fri prisbildning löser allt, som magi.

Problemet är att det bygger på en fantasi som ser okej ut i abstrakta modeller. I verkligheten leder det till att arbetarklassen inte har råd att bo i innerstäder. I de nyliberala modellerna är detta inget problem då det skapar incitament att inte vara en ekonomisk loser.

Ungefär som tanken att sänkt sjukersättning ger dig incitament att bli frisk (eller inte leva så dumt och ohälsosamt att du blir sjuk). Eller att fri tandvård är dåligt då det skapar incitament att äta godis hela tiden och inte borsta tänderna.

Som av en händelse var Milton Friedman också upphovsmannen till det svenska friskolesystemet. Idén är densamma: tillåt privata ägare att ta ut vilka vinster de vill och och det bästa av skolsystem kommer spontant uppstå. Marknaden kan skapa jämvikt överallt. Sådan är idén.

Men överallt där idén testas ser vi resultaten. Själva idéerna bygger på att ökad ojämlikhet i sig är bra – att det för samhället framåt. Resultaten är försämrad skola, bra sjukvård endast till de med mycket pengar, innerstäder endast för rika, universitet med enorma avgifter…

När marknadsåtgärder utvärderas av ekonomer ses inte ökad ojämlikhet, gentrifiering, eller skyhöga priser i vården som något dåligt. Ökade priser (så länge inflationen är låg) kan vara ett resultat av att mer värde genereras eller att prissignaler bara visar tidigare problem.

Modellerna, så som nyliberaler byggt upp den, blir svåra eller rentav omöjliga att motbevisa då de bygger på axiomen att marknaden (om fri konkurrens och prisbildning råder) alltid kommer skapa jämviktsförhållanden.

Politikens roll blir då främst att garantera fri prisbildning och konkurrens och kanske även balansering mot andra sektorer. Man vill exempelvis inte att de marknaden slår ut ska dö. Här behöver marknaden enligt nyliberalerna hjälp. Friedman föreslog medborgarlön som svar.

Det intressanta är att politiken de senaste 30 åren gett oss nyliberalismens mest destruktiva sidor. Men exempelvis medborgarlön (eller negativ inkomstskatt) som var menat att fungera som krockkudde, det har man inte implementerat.

https://threadreaderapp.com/thread/1383446804696428570.html


+

Tweet from @t0_bi_as: Vill bara upprepa det jag fick lära mig om marknadshyror igår:

✔️Nyproduktion kommer räknas som “nyproduktion” för all överskådlig framtid. 

✔️Borgarna jobbar för att lägenheter ur det gamla beståndet ska övergå till att räknas som “nyproduktion” när hyresgäst flyttar ut